Länkstig

Stor tilltro till diagnoser som lösning på oro i skolan

Publicerad

Neuropsykiatriska diagnoser får mycket ofta förklara skolelevers utåtagerande beteende. Det visar forskning vid Göteborgs universitet.

Studien grundas på intervjuer med elevvårdspersonal vid nio grundskolor. Mer specifikt riktas fokus i studien mot hur personalen talar om och använder olika former av neuropsykiatriska diagnoser, som ADHD, ASD och Aspergers syndrom, för att förklara situationer där elever hamnar i bråk, mobbning och trakasserier.

– Ett resultat i vår studie är att kritiken mot diagnoser av den här karaktären ofta är som bortblåst bland skolpersonalen. Idag ser de flesta, med få undantag, diagnoser som hjälp och stöd till utsatta ungdomar, säger Ylva Odenbring, docent i pedagogik som tillsammans med kollegorna Thomas Johansson och Kristina Hunehäll Berndtsson står bakom studien.

Diagnostisk kultur

En förklaring till det ökade användandet av neuropsykiatriska diagnoser bland unga sedan tidigt 1990-tal är bristen på ekonomiska resurser och behovet av stöd till vissa elever. Diagnoser ses då som en möjlighet att påtala behovet av stöd och som ett sätt att få mer ekonomiska medel till skolan.

Artikelförfattarna menar att det till och med är möjligt att i vissa sammanhang tala om en överdiagnostisering av barn och unga i dagens samhälle, att vi lever i en diagnostisk kultur och att detta märks inte minst i skolans värld.

– Risken med en sådan överdiagnostisering är att skolpersonalen vänder bort blicken från sociala faktorer och skolmiljöns betydelse när oro och konflikter i skolan uppstår. Istället fokuseras enbart på individen och dennes psykologiska tillstånd, säger professor Thomas Johansson.

Psykiatriska interventioner

Istället för att försöka påverka och ändra på skolmiljön i stort och det sociala klimatet i skolan, satsar personalen istället på neuropsykiatriska utredningar och psykiatriska interventioner.

– Resultaten pekar på att den professionella kulturen på skolan spelar en betydande roll för hur och på vilket sätt diagnoser används eller alternativt inte används som förklaringsmodeller på respektive skola, säger Ylva Odenbring.

Artikeln är publicerad i den vetenskapliga tidskriften Power & Education och skriven inom ramen för det nu pågående och av Vetenskapsrådet finansierade projektet Brottsplats skola: förrättsligande av unga som offer och förövare i skolan.

Läs artikeln i Power & Education

För mer information kontakta:
Ylva Odenbring, docent i pedagogik, telefon: 031-786 2840, e-post: ylva.odenbring@gu.se
Thomas Johansson, professor i pedagogik med inriktning mot barn- och ungdomsvetenskap, telefon: 031-786 2003, e-post: thomas.johansson.2@gu.se
Kristina Hunehäll Berndtsson, biträdande forskare, e-post: kristina.hunehall.berndtsson@gu.se