Bild
Veronica Sülau
Veronica Sülau
Länkstig

Kompetensutveckling bör anpassas till lokala förhållanden

Publicerad

Nationella satsningar för att stärka lärares professionalism måste låta berörda skolor vara med och anpassa satsningarna utifrån lokala förutsättningar och behov. Annars riskerar lärarnas professionella självkänsla att hämmas istället för att stärkas.
Detta visar en aktuell avhandling vid Göteborgs universitet utifrån exemplet Matematiklyftet.

Bild
Veronica Sülau
Veronica Sülau.

I avhandlingen undersöker Veronica Sülau vad som händer när en nationell kompetensutvecklingsinsats möter den lokala skolan.
2012 introducerade svenska staten ett av många ”lyft” bland den svenska lärarkåren. Just 2012 gällde det Matematiklyftet, en kompetensutvecklingsinsats som byggde på att lärare skulle förbättra sin matematikundervisning genom kollegialt lärande med professionellt stöd i form av en handledare.

Ökad måluppfyllelse

– Syftet med insatsen var att måluppfyllelsen i matematik skulle öka bland svenska elever. Efter Matematiklyftet har Skolverket introducerat en mängd andra "lyft" med olika innehåll men utformade utifrån samma idé, där lärare lär, förändrar och förbättrar sin undervisning genom kollegiala samtal, säger Veronica Sülau.

I studien har hon under två år studerat lärares kollegiala samtal i samband med att de deltagit i Matematiklyftet. Hon har genomfört studien vid fyra grundskolor i fyra kommuner inom en och samma friskolekoncern, där samtliga matematiklärare har deltagit. Hon undersöker hur yttre och inre förutsättningar påverkar det som händer i det kollegiala samtalet, men också hur lärarna själva agerar, vilket får konsekvenser för vilka möjligheter som ges för utveckling och lärande.

Risk för att hämmas

– Det är tydligt hur lärarna på olika sätt försöker anpassa sig och forma sin fortbildning efter den struktur och de intentioner som uttrycks inom ramen för Matematiklyftet. Detta trots att de utifrån sin erfarenhet ibland upplever att det vore bättre att göra på andra sätt. På så sätt finns en risk att lärarnas professionella självkänsla hämmas, snarare än stärks utifrån de kunskaper och erfarenheter som lärarna redan besitter, säger Veronica Sülau.

I studien framkommer också att lärarna formar det kollegiala samtalet efter det lokala sammanhang som de ingår i och utifrån den kultur och de arbetssätt som råder på den aktuella skolan. Lärarna använder sig till exempel av olika mötestekniska verktyg och av tankestrukturer som de är vana vid att arbeta med i sin ordinarie verksamhet. Därmed blir det en naturlig del av det kollegiala samtalet. När skolkoncernen genomför en förändrad organisation för insatsen under det andra kompetensutvecklingsåret, får det konsekvenser för bland annat i vilken grad handledarna ges möjlighet att delta i de kollegiala samtalen.

Ingen enskild företeelse

Studien visar på den komplexitet som kompetensutvecklingsarbete innebär. Den styrda fortbildningsinsatsen kan inte betraktas som en enskild företeelse som sker i ett nytt och oprövat sammanhang. Lärarnas tidigare erfarenheter av kompetensutveckling blir en startpunkt för hur de tar sig an Matematiklyftet.

– De bär med sig erfarenheter av vad som fungerar bra och mindre bra när de möter den nya insatsen. Spänningar uppstår när den nationella satsningen möter de lokala förutsättningarna, och när lärare försöker genomföra anpassningar som inte rimmar med strukturen i Matematiklyftet. Detta får konsekvenser för vilka möjligheter som ges för utveckling och lärande. Det måste därmed finnas utrymme för flexibilitet i sådana styrda kompetensutvecklingsinsatser, säger Veronica Sülau.

För mer information:
Veronica Sülau, tel: 0705-707043, epost: veronica.sulau@gu.se

Avhandlingen Vad händer i lärares kollegiala samtalspraktik? En studie av mötet mellan en nationell kompetensutvecklingsinsats och en lokal fortbildningspraktik läggs fram vid institutionen för pedagogik och specialpedagogik fredagen den 11 oktober 2019 , kl 13:00 i Kjell Härnqvistsalen, Pedagogen hus A, källarplan.

Avhandlingen finns digitalt publicerad