Med fokus på hiphopstudier

Vad är egentligen hiphopstudier och varför är just hiphopen som genre intressant att undersöka?
– Hiphopstudier är ett tvärdisciplinärt fält som kan sägas ha startat med Tricia Roses avhandling i USA i slutet av 80-talet. Grunden finns såklart i den globala hiphop-kulturen som startade i Bronx, New York på 70-talet. Akademiskt handlar det om att förstå samhälleliga, pedagogiska och estetiska aspekter genom hiphop-kulturen. I början av 2000-talet kom den första så kallade readern, som samlade för fältet viktiga texter. Det kan ses som ett slags tecken på att fältet formerats. Jag har själv skrivit om denna akademisering av hiphoppen, men framförallt intresserat mig för dess pedagogiska kopplingar till den svenska folkbildningstraditionen. Inom hiphop-filosofin talar man om att ”Each One Teach One”, och jag menar att detta förhållningssätt gör att hiphopkulturen kan förstås som en slags lärjungepedagogik som har tydliga kopplingar till de holistiska bildningsideal som genomsyrar vår svenska folkbildningstradition.

Du har nyligen medverkat i det av Vetenskapsrådet finansierade forskningsprojektet Förorten och folkbildningens renässans. Ni ställde frågan om ambitiösa unga i förorten kan bli en del av Folkrörelsesverige, om de nya formerna av ungdomligt skapade sociala och politiska organisationer kan ses som reaktioner på till stenkastning, brandbomber och poliskonfrontationer. Vad har ni kommit fram till?
– Något vi kunnat se i projektet är bland annat att när skolan som formell utbildningsarena inte förmår engagera och ta tillvara på ungdomars olika erfarenheter så utgör civilsamhället, sociala rörelser och folkbildningen alternativa vägar till bildningsresor. Det sker även ett slags hyllande av en typ av organisk pedagogisk kompetens i dessa föreningar, som bärs upp av holistiska bildningsideal som står i kontrast till skolans allt mer instrumentella utveckling. Precis som i äldre tiders Folkrörelsesverige kan föreningen bli en plantskola där det går att börja som ung deltagare för att allt mer gå över till att axla en ledarroll, men det går även att se hur dessa föreningar för enskilda kan fungera som en språngbräda för fortsatt karriär inom offentliga och privata organisationer.

För några år sedan etablerade du ett svenskt nätverk kring hiphopstudier, efter amerikansk förlaga. Vilken betydelse har nätverket fått?
– Min avhandling som kom 2007, Rap(p) i käften, kan sägas vara den första svenska avhandlingen om hiphop. Efter mig var det några andra som, runt om i landet, och inom olika discipliner också påbörjade avhandlingsarbeten med hiphop-tematik. Så genom att formera ett nätverk skapades en viktig mötesplats och ett tydligt svenskt sammanhang för oss som på olika sätt är intresserade av hiphopstudier. Sedan starten har flera inom nätverket disputerat, och vi har också utvecklats till att bli ett nordiskt nätverk med etablerade kontakter med andra europeiska motsvarigheter – men även med amerikanska forskare. Nätverket har också samarrangerat konferenser tillsammans med företrädare för studieförbund och hiphop-eldsjälar från olika hiphop-verksamheter för barn och unga runt om i Sverige, och på så vis kommit att bli en arena för samverkan mellan akademin, folkbildningen och civilsamhället.

Mer information:
Johan Söderman, telefon: 0766-182081, e-post: johan.soderman@gu.se