Ny professor i ämnesdidaktik
Christina Osbeck har blivit befordrad till professor i ämnesdidaktik med inriktning mot samhällsorienterande ämnen vid Utbildningsvetenskapliga fakulteten.
Christina Osbeck har blivit befordrad till professor i ämnesdidaktik med inriktning mot samhällsorienterande ämnen vid Utbildningsvetenskapliga fakulteten. Hon har en bakgrund som grundskollärare i samhällsorienterande ämnen (4–9), disputerade i religionsvetenskap vid Karlstads universitet år 2006 och anställdes 2013 som universitetslektor vid Göteborgs universitet.
Vad är ditt främsta forskningsintresse?
– Min forskning är framförallt inriktad på det religionsdidaktiska fältet, särskilt mot frågor som rör ungas livsförståelse, deras existentiella och etiska frågor. I min forskning har jag uppmärksammat hur sådana perspektiv formas både i relation till formell undervisning, inom religionskunskapsämnet, och i mer informella sammanhang som i kamratgrupper där kränkningar kan fungera som inlärningsverktyg av livsförståelse, säger Christina Osbeck.
Vilken betydelse har kränkningar för ungas livsförståelse?
– De kan bli en del av kollektiva lärprocesser som syftar till att upprätthålla normer och makt i kamratgrupper. På så sätt blir konkurrenskraft och anpassning till centrala delar av en livsförståelse, en förståelse av hur livet fungerar och vad som ger det mening och värde.
Vilka andra resultat har din forskning visat?
– Ett viktigt resultat handlar om betydelsen av skolklassers dominanta talgenrer och hur beroende lärare kan vara av dessa i sin undervisning. Utifrån dominanta mönster i klassens sätt att kommunicera framförhandlas till exempel förståelser av ”religion” och ”religiösa” som ibland går stick i stäv med läroplanens intentioner.
Du har också drivit det nyligen avslutade forskningsprojektet EthiCo. Vad kom ni fram till där?
– Vi har visat på läroplanens tämligen endimensionella förståelse av etisk kompetens. Etisk kompetens är inte bara en analytisk förmåga. Det vi kallar en etisk känslighet är förmodligen minst lika viktig, liksom att vara välinformerad om det fenomen som den etiska analysen gäller. Vi hoppas att dessa resultat kan komma att påverka kursplaneutvecklingen i etik eftersom undervisningen annars riskerar att begränsa snarare än vidga elevernas etiska kompetens.
Du har bedrivit mycket klassrumsforskning och driver också en ämnesdidaktisk forskarskola om hållbar utveckling och klassrumsundervisning. Varför är den typen av forskning viktig?
– Klassrumsstudier förmår fånga det didaktiska samspelet mellan lärare, elever och det specifika innehåll som fokuseras. Undervisnings- och potentiella lärprocesser blir på så sätt möjliga att följa. I, EthiCo II, som jag arbetar med just nu uppmärksammar vi till exempel med hjälp av bland annat klassrumsobservationer hur elevers arbete med skönlitteratur kan bidra till att utveckla deras etiska kompetens. Skönlitteraturens betydelse för utveckling av etik har ofta uppmärksammats inom etik och filosofi men det finns väldigt lite empirisk forskning inom området vilket vår studie på så sätt bidrar med.
Bedriver du också annan forskning?
– Ja, ett annat projekt är Barn och läroplan – Existentiella frågor och skolans svar som leds av Karin Sporre vid Umeå Universitet. I det projektet jämför vi genom nytt och tidigare insamlat material från 1970-talet och framåt ungas livsfrågor över tid, hur de förändrats samt hur skolan och dess undervisning förmår svara an elevernas frågor.
– Så just nu har jag alltså förmånen att vara aktiv i flera pågående arbeten som förväntas bidra till ny kunskap om ungas livsförståelse, deras existentiella och etiska frågor och hur sådana perspektiv tar form. Människors frågor inför och livet och tillvaron, och vad vi uppfattar ge livet värde och mening är beroende av de sammanhang vi ingår i och har betydelse för vilka gemenskaper vi tillsammans bygger. Att få arbeta med ungas livsförståelse och etik känns både roligt och förpliktigande