Ny professor forskar om språk- och ämnesintegrerad utbildning

Din forskning är till stor del inriktad mot ämnesundervisning på ett annat undervisningsspråk, i ditt fall engelska, än elevernas förstaspråk. Varför är det viktigt att undersöka?
– Att man lär sig bäst på sitt förstaspråk är oomtvistat, och därför är det av stor vikt att vi förstår mer om vad som händer när undervisning sker på ett andra-, eller tredjespråk. Det finns en populär föreställning i samband med språk- och ämnesintegrerad undervisning om att man lär sig ämnet lika bra samtidigt som man lär sig undervisningsspråket i fråga, och i så fall är det ju verkligen en win-win situation. Forskning, inte minst min egen, har dock visat att verkligheten är mer komplicerad än så, och att det är många samverkande faktorer som påverkar vilka effekter sådan undervisning faktiskt har.

Fram till 2015 var du projektledare för forskningsprojektet CLISS, Content and Language Integration in Swedish Schools, med stöd från Vetenskapsrådet på 9,4 Mkr. Huvudsyftet med projektet var att undersöka vilken roll undervisningsspråket spelar för utvecklingen av elevers skriftliga, akademiska förmåga i svenska och engelska.
Vad kom ni fram till, och vilken betydelse kan detta få för svenska skolan?
– Våra resultat i CLISS-projektet tyder på att de elever som söker sig till språk- och ämnesintegrerad undervisning, så kallad CLIL-undervisning (Content and Language Integrated Learning), där undervisningen sker på engelska, redan från början dels är bättre i engelska, dels är mer motiverade än de elever som föredrar samma gymnasieprogram på svenska (icke-CLIL). Vidare ser vi att CLIL-eleverna förbättrar sina kunskaper i engelska under sina tre år i gymnasiet, men det gör även eleverna i icke-CLIL, och utvecklingskurvan för de båda grupperna är identisk, om än på olika nivå. Med andra ord, CLIL-elevernas engelska utvecklas inte i högre grad än andra elevers. Vad gäller elevernas kunskaper i svenska beror det på i vilken grad engelska används som undervisningsspråk. I CLISS-projektet ingick tre skolor, som var och en hade sin egen modell av CLIL. I den skola där engelska var undervisningsspråk i samtliga ämnen utom språkämnen, skedde ingen utveckling av elevernas svenska skriftliga akademiska förmåga, utan de stagnerade på den nivå de befann sig i början av sin gymnasietid. CLIL-eleverna i de två andra skolorna däremot utvecklade sina svenska kunskaper i lika hög grad som sina kompisar i icke-CLIL.

– Förhoppningsvis får projektets resultat betydelse i den svenska skolan så till vida att mer fokus läggs på såväl lärarutbildning som fortbildning i att undervisa på ett annat språk än sitt förstaspråk, som utbildningsmaterial för CLIL, något som i nuläget i princip helt saknas. Delar av forskningsgruppen har fått i uppdrag av Skolverket att belysa olika perspektiv av CLIL i Sverige, där vi även gör en internationell utblick för att lära oss av andra länder i den här frågan. I slutändan hoppas jag att detta leder till en mer effektiv CLIL-undervisning överlag, och att den kan komma fler elever tillgodo. Inte minst kan det vara intressant för nyanlända, vars kunskaper i engelska är tillräckligt goda för att kunna studera på gymnasienivå, men som hindras av att de ännu inte behärskar svenska tillräckligt bra.

Du har bland mycket annat vetenskapligt belagt att den som är flitig i sitt datorspelande får ett bättre engelskt ordförråd, som en del av ditt intresse för betydelsen av exponering för engelska utanför skolan, så kallad extramural engelska. Vad får egentligen datorspelandet för betydelse för det som händer i klassrummet i skolan, för själva engelskämnet?
– Datorspelande har mycket riktigt visat sig vara en guldgruva för den som vill lära sig ett annat språk, eftersom de interaktiva spelen erbjuder för språkinlärning gynnsamma omständigheter: för att komma vidare och lyckas i ett spel är man högmotiverad att prata med sina medspelare, lyssna och förstå vad de i sin tur säger, läsa instruktioner i spelet, samt kommunicera skriftligt. Med andra ord, alla fyra förmågorna, tala, lyssna, läsa och skriva ingår i spelets natur, och som är väl känt så är motivation den bästa förutsättningen för lärande, inte minst vad gäller språkinlärning. Datorspel är dock bara en av många källor för så kallad fritidsengelska, som sammantaget betyder mycket för språkinlärningen, framförallt bland yngre elever. Detta är självklart en situation som får återverkningar i klassrummet, där vissa elever kan ha mycket kontakt med engelska på sin fritid och andra har mycket lite, vilket leder till en heterogenitet vad gäller nivån på kunskaper i engelska, som i sin tur ställer stora krav på läraren.
Jag, tillsammans med min kollega docent Pia Sundqvist vid Karlstads universitet, har skrivit en bok (Extramural English in Teaching and Learning: From Theory and Research to Practice, Palgrave Macmillan), som kommer att publiceras inom de närmsta veckorna, om just detta och där vi tar upp många av de frågeställningar som denna situation leder till.

Du är sedan 2008 också provansvarig för högskoleprovets del om engelsk läsförståelse, ELF. Senast för ett par veckor sedan genomfördes högskoleprovet av runt 65 000 personer. Vad innebär det att vara provansvarig för just den delen och hur kommer det sig att du har det uppdraget?
– Sedan 1992, då den engelska läsförståelsedelen, ELF, infördes i högskoleprovet, är Göteborgs universitet, på uppdrag av UHR, ansvarigt för dess framtagande och hantering. Jag har varit involverad i arbetet med ELF sedan 2004, då jag började som medlem i referensgruppen. Sedan 2008 är jag ansvarig för ELF-arbetet, vilket innebär att jag, tillsammans med en mycket kvalificerad grupp av medarbetare, tar fram provmaterial, sammanställer såväl utprövnings- som reguljärprov, samt gör uppföljande analyser. Detta är ett stort och viktigt arbete, och eftersom högskoleprovet i nuläget ges två gånger per år är det också ett ständigt pågående arbete vid vår institution.

För mer information: lisskerstin.sylven@ped.gu.se, tel: 031-786 2388